Ursprung: Snöklockan av Per Hasselberg Snöklockan blev Per Hasselbergs stora genombrott som skulptör. Idén till skulpturen hade han fått av vårens första spirande snödroppe i en park utanför Paris och den unga italienska Maria de Filippi blev hans modell. Arbetet påbörjades sommaren 1880 i Hasselbergs trånga vindsvåning, eftersom han inte hade råd med ateljé. Han försörjde sig som ornamentsbildhuggare på dagtid, och det var med nöd och näppe han lyckades få den första gipsversionen av Snöklockan färdig till en av dåtidens viktigaste årliga konsthändelser, Parissalongen 1881. Hasselberg blev rikligt belönad för sitt slit. Snöklockan blev inte bara antagen utan fick ett hedersomnämnande, varpå Nationalmuseum beställde det exemplar i marmor som tilldelades guldmedalj på 1883 års Parissalong. Snöklockan har tolkats som den unga flickans sexuella uppvaknande och utveckling till vuxen kvinna. Enligt Hasselberg själv, är flickan som just vaknar upp ur en ljuv dröm en symbol för vårens första uppvaknande. I förlängningen blir hon också en allegori för den knoppande och spirande naturen. Att ge skulpturen en allegorisk eller symbolisk betydelse, var nödvändigt under det sena 1800-talet. Då kunde man inte skildra den nakna människokroppen enbart för dess skönhet, än mindre öppet läsa in sexuella tolkningar. Detta marmororiginal av Snöklockan är signerat ”P. Hasselberg. Paris 1887” Det är med sin ringa storlek, bara 86,5 cm högt, drygt hälften så stort som andra kända original och därmed mycket ovanligt. Av original i full storlek är flera kända: Två gips- samt fyra marmororiginal i full storlek återfinns i offentliga samlingar. Fyra bronsavgjutningar pryder torg och parker i lika många svenska städer. Den första invigdes på Mariatorget år 1900 och blev Stockholms första offentliga skulptur som restes enbart som konstverk och inte för att minna om en känd person. Under åren 1888-1926 tillverkades dessutom mer än 2 000 parianminiatyrer i två olika storlekar, 50 och 60 cm, vid Gustavsbergs porslinsfabrik.
Såld!